Det viktigaste är medveten kommunikation. Även i en liten förening kan man känna sig utanför eller förminskad. Alla ska få vara med på sina villkor och oavsett var man kommer ifrån. Genom kommunikation som genomsyras av den värderingen sprids rätt attityd i föreningen. Den som skriver nyhetsbrev, inbjudningar eller håller i möten behöver vara aktiv och genomtänkt i sin kommunikation. Det är lätt att råka kommunicera ”till sig själv” istället för den mångfald föreningen förmodligen består av. Genom att använda rätt ord, tonalitet och kanaler känner sig alla inkluderade och vågar vara med på sina villkor.
Det är helt naturligt för mig som medmänniska att arbeta med likabehandlingsfrågor i alla mina sammanhang. När jag blev ordförande i föreningen vävde jag in det i arbetet redan från början.
Det fina med föreningsformen är att alla är välkomna. Den attityden måste genomsyra HELA föreningen vilket betyder att driva arbete med likabehandling. Om alla känner sig välkomna blir föreningen bättre och roligare. För alla!
Vi arbetade med frågorna sedan starten om än något passivt. En trevlig stämning har alltid varit närvarande men hur det skulle se ut utan den medvetna kommunikationen vet jag inte.
Kommunicera medvetet. Tänk igenom allt med kommunikationen och så till att den riktar sig till alla som vill vara med, inte bara vissa. Diskutera på årsmötet hur kommunikationen ska ske!