Spegelglas

Simon från lajvföreningen Spegelglas berättar ingående hur de arbetar med likabehandling i sin förening. 

Spegelglas är en ideell spelförening med huvudsäte i Kristinehamn. Föreningen startades under hösten 2008 och har sedan dess haft löpande verksamhet av olika art: bräd- och kortspel (sällskapsspel), lajv, rollspel, dator-/tv-spel, improvisationsteater och figurspel. Föreningen är medlem i Sverok.

Hur har ni arbetat med eller arbetar med frågor som rör likabehandlingsarbete i er förening?  Ge ett eller flera exempel.

Vi har gjort följande insatser för att öka tillgängligheten på våra arrangemang samt för att underlätta för medlemmar att delta i föreningens demokratiska process:

Detta underlättar för barn, äldre samt vissa funktionsnedsättningar vid spelandet av spel som kräver att en mängd kort annars hålls i ens händer. Genom korthållarna har vi möjliggjort för dessa målgrupper att på ett enklare sätt även delta i vår kortspelsverksamhet.

Tidigare hade vi alltid en ”gemensam utgång för mat” under våra heldagsträffar, vilken vi sade var helt frivillig men som implicit innebar att alla gick ut och åt mat. Detta medförde ett implicit krav på att alla skulle ha råd att gå ut och äta för att vara med på våra träffar. Vi har nu slopat det, vilket gjrot att fler individer från ekonomiskt utsatt miljö börja delta även på de träffarna.
Vi har påbörjat framtagandet av ett nytt profil- och marknadsföringsmaterial. Och för att vi inte enbart ska rikta oss till gamers, har vi valt att låta utomstående personer som ej sysslar med spelhobbyn se över vårt material och kommentera kring exemplevis termer och uttryck som de inte ser som lika självklara som vi gör.
Efter varje spelträff försöker vi hålla en liten samling där alla deltagare får redogöra för sin upplevelse av kvällen i form av att kortfattat berätta vad de tyckt varit bäst med speldagen. Genom detta skapas en känsla av gemenskap, alla får göra sin röst hörd och alla lyssnar på alla. Dessutom framkomemr ofta konstruktiv kritik och förbättringsområden ur dessa rundor.
För att underlätta för medlemmarna att delta i den demokratiska processen i föreningen har vi försökt hålla ett par medlemsmöten per år. Möten där medlemmarna får diskutera punkter de själva vill ta upp och även sådant styrelsen vill lyfta i hela föreningen.
Vi har påbörjat (men ej slutfört) arbetet med studiefrämjandets studiematerial ”Medlemsmodellen”, som syftar till att tillsammans i föreningen diskutera och komma fram till strategier för medlemsrekrytering och aktivering av de medelmmar man har.
Vi försöker amrknadsföra våra träffar i olika kanaler som ritkar sig till olika målgrupper. Dels för att nå ut tiill så många som möjligt men framförallt för att vår verksamhet inte nebart ska rikta sig till en specifik målgrupp.
Vi försöker ständigt påminna våra medlemmar att intern jargong och humor ibland kan uppfattas som stötande av andra indivier. Detta är något vi jobbar aktivt med mest hela tiden. Vi vill ha ett klimat där alla känner sig välkomna.

Varför tog ni initiativet till ert likabehandlingsarbete, vad ledde till det?

För mig personligen handlar det om att skapa en mötesplats där alla känner sig välkomna och där alla kan delta på samma villkor. Vår medlemsbas talar dock sitt tydliga språk kring att vi lockar till oss fler medlemmar med vissa attribut än medlemmar med andra attribut och kanske ligger en del av det i hur vår föreningen fungerar och ser ut. Därav blir det intressant och aktuellt att arbeta mer med likabehandling och ökad tillgänglighet.

Vilken är er drivkraft för att driva arbetet med likabehandling?

För mig personligen handlar det om att skapa en mötesplats där alal känner sig välkomna och där alla kan delta på samma villkor. Vår medlemsbas talar dock sitt tydliga språk kring att vi lockar till oss fler medlemmar med vissa attribut än medlemmar med andra attribut och kanske ligger en del av det i hur vår föreningen fungerar och ser ut. Därav blir det intressant och aktuellt att arbeta mer med likabehandling och ökad tillgänglighet.

Hur såg det ut i er förening innan ni började med ert likabehandlingsarbete och hur ser det ut i er förening nu? Har någonting förändrats? Och om ja, på vilket sätt?

Den största skillnaden som jag personligen har märkt av är att mängden jargong och intern humor har minskat drastiskt, vilket jag ser som en stor fördel. Vi har eliminerat en del av de saker som tidigare fått vissa grupper av medlemmar att känna sig exkluderade och även gjort det enklare för nytillkomna medlemmar att känna sig inkluderade.

Har ni några tips som ni dela med er till andra föreningar som vill jobba med likabehandling?

Tänk på språket – Vi försöker ständigt påminna våra medlemmar att intern jargong och humor ibland kan uppfattas som stötande av andra indivier. Detta är något vi jobbar aktivt med mest hela tiden. Vi vill ha ett klimat där alla känner sig välkomna.

”Vad har varit bäst idag” – Efter varje spelträff försöker vi hålla en liten samling där alla deltagare får redogöra för sin upplevelse av kvällen i form av att kortfattat berätta vad de tyckt varit bäst med speldagen. Genom detta skapas en känsla av gemenskap, alla får göra sin röst hörd och alla lyssnar på alla. Dessutom framkomemr ofta konstruktiv kritik och förbättringsområden ur dessa rundor.